Intervju med Peter Thilenius

Peter Thilenius är prefekt vid Företagsekonomiska institutionen sedan den 1 september 2020 då han efterträdde Arne Sjöblom.

Peter Thilenius är uppvuxen i Västerås där han på 80-talet började läsa ekonomlinjen. Studierna fortsatte vid Uppsala universitet där han tog en fil.kand. i företagsekonomi för att sedan hoppa på forskarutbildningen. Han disputerade 1997 på en avhandling om affärsrelationer i multinationella företag. Därefter har Peter fortsatt att arbeta inom akademin. Under några år var han verksam vid Mälardalens högskola (MDH). Där ägnade han sig inte bara åt forskning och undervisning utan hade flera administrativa uppdrag, bland annat som studierektor för forskarutbildningen, avdelningschef, ordförande i fakultetsutskott och tillförordnad prefekt. När Peter återvände till Uppsala universitet fokuserade han åter på sin forskning och befordrades 2011 till professor i företagsekonomi, särskilt internationellt företagande. 

Vad var det som gjorde att du än en gång valde att kliva på ett administrativt uppdrag, och denna gång som prefekt?
–  Dels kanske man tycker att man kan bidra med något, men det är också det här med det kollegiala styret. Kärnan i det är ju att var och en som är föremål för att kunna vara prefekt måste tänka att någon gång är det min tur att kliva fram och ta den här rollen. Många har tagit det här ansvaret före mig och då blir det min tur förr eller senare. Och nu var det läge för det. Fram till för ungefär ett år sedan har det har varit bra att kunna hämta barn på dagis och inte vara styrd av mötestider.

– En annan anledning var att jag föreställde mig att det skulle kunna bli en bra överlämning mellan Arne och mig. Ibland blir det väldigt snabba puckar och man byter prefekt rakt av, men vi har lyckats kugga i varandra på ett bra sätt. Det har blivit bättre än vad jag hade kunnat förvänta mig – en stor eloge till Arne.

Nu har du varit prefekt i ett halvår, hur har det varit hittills?
– Det har varit mycket speciellt med tanke på corona. Det påverkar sättet att jobba på och man behöver ta ovanligt stora beslut på vägen. Arne tog ett stort beslut redan i början av pandemin om att vi skulle gå över till digitala former. Det har hela tiden varit ett övervägande om vi ska fortsätta på det sättet eller om vi ska ha en återgång till campus. Det har varit mycket åsikter om det även om det kanske inte har synts. Det har varit en speciell utmaning.

Har vissa arbetsuppgifter fått mer fokus när många jobbar hemifrån?
– Jag tycker det är förvånansvärt lite diskussion om allt hemarbete. Man har tagit sitt ansvar på ett väldigt bra sätt. Jag trodde det skulle komma mer reaktioner mot det. Än så länge har ju alla satt sig framför datorerna och slagit på Zoom. Det är tur att vi har kommit så långt tekniskt så att vi kan göra på det här sättet. 

– Den psykosociala arbetsmiljön är svårhanterlig när man jobbar hemifrån. En del tycker det är jättebra och trivs utmärkt medan andra tycker att det är besvärligt och påfrestande på många olika sätt. Den fysiska arbetsmiljön är svår att kontrollera även om det är arbetsgivarens ansvar.

Hade du några visioner eller utmaningar du ville ta tag i när du klev på som prefekt och som har fått stå tillbaka på grund av corona?
– Något som jag tycker är viktigt är att skapa en tydligare gemenskap på institutionen. Innan jag blev prefekt tänkte jag att det skulle vara kul att jobba mer med gemenskapsbyggande och arbetsplatsträffar. Sådana aktiviteter är en viktig del men väldigt svåra att genomföra just nu. Det hade varit jättekul att ha haft en upptaktsdag i höstas och dra igång verksamheten och peka på något nytt. När jag var prefekt förra gången på MDH var en av de viktigaste och roligaste aktiviteterna upptaktsdagar, personalmöten, stormöten, julavslutningar och sådant. Det blir krystat att försöka få till det via Zoom när vi är så många. Det går inte att komma ifrån det.

– Corona har ändå samlat oss på något sätt. Även om vi sitter utspridda har det skett en kraftsamling och det visar ju hur mycket kapacitet det finns hos de som jobbar hos oss. Vi har fått ett starkt alternativ i vår vardag att träffas digitalt på det här sättet. Det öppnar upp för nya möjligheter. Vi kanske kan använda de här möjligheterna som språngbräda till att hitta nya sätt att fungera på och som kan ge mer kvalitativ tid när man är på plats. Efter corona handlar utmaningen om att göra institutionen till en mötesplats där man faktiskt väljer att vara.   

Finns det något annat du vill utveckla?
– Jag skulle vilja lyfta fram den forskning vi bedriver, vår samhällsnytta. Vi gör fantastiskt mycket intressant och många resultat kommer ut. Men man kan tycka att vi har fastnat lite i att räkna publikationer, att det är utkomsten utav vår forskningsverksamhet. Det är visserligen en kanal men det är kunskapsbyggandet och vilken relevans det har i samhället för framtida utbildningar som är det viktiga. Det är vi lite dåliga på att visa upp. 

Vet du mer om vad det forskas om på institutionen idag än innan du blev prefekt?
– Lite mer, men jag tror att det handlar om att vi måste bli lika bra på att informera varandra som på att informera omvärlden. En insikt är mångfalden och bredden som vi har i projekten men också att det finns så många gemensamma intressen över sektorsgränserna.

Vad handlar din egen forskning om?
– Den är lite på paus just nu när jag är prefekt. Men den handlar om IT och affärsrelationer. Det är egentligen en fortsättning på det första forskningsprojekt som jag fick egna pengar för drygt 20 år sedan. I somras publicerades ett papper som jag skrivit tillsammans med min första doktorand. Jag har också skrivit ett bokkapitel med en av mina tidigare doktorander om affärsrelationstirader, det vill säga affärsrelationer med tre aktörer. Sedan är jag nyfiken på de metoder som används i de nya forskningsprojekt vi har inom handelsrätt som handlar om AI och finansmarknaderna. Det handlar om rättsvetenskapliga studier och görs på ett annat sätt än vad vi är vana vid inom företagsekonomin. Det tycker jag är spännande!

Mars 2021

Senast uppdaterad: 2021-04-01